Fick ett SMS av syster att hon förhastat sig tidigare. Hon vill nu in i lägenheten och bara gå runt och det skall hon göra på sin lediga dag på fredag. Jag svarade att vi måste diskutera det och om hon var beredd på att ta i det praktisk i så fall för jag vet inte när vi hinner annars. Svaret blev:
”Jag har aldrig tänkt göra något annat än att gå in i lägenheten och leta minnen och kärlek. Det praktiska vill jag att vi lejer bort så får dödsboet ta fakturan. Det var bara du som sa du ville göra det själv.”
Hon skall inte hjälpa till och tar nu ifrån mig möjligheten att få det gjort. Jag vill verkligen inte leja ut det. Vem vill ta det jobbet om de inte får betalt? Det finns liksom inga pengar i dödsboet. Fast jag är väl knäpp, det är väl som hon säger. Det är väl bara att ta fakturor på dödsboet för det rör ju inte oss…
Jag måste vara ledig torsdag och fredag oavsett då jag inte har någon barnomsorg. Barnen har påsklov så jag slipper att be om ytterligare ledighet för dom för att rensa lägenheten. Mamma jobbar i helgen men kan ta barnen på torsdag och fredag. Maken fyller år på lördag och vill INTE rensa lägenhet då. Mentalt vill jag bli av med det här så fort som möjligt. Något säger mig att det här tar längre tid än man tror och då kanske vi måste göra något ytterligare i helgen eller eventuellt åka ner en gång till. Vi har bara april på oss. Fattas bara att de inte sanerar lägenheten innan dess så att vi ändå inte kan gå in.
Den här bloggen måste bort snart. Jag är dödens död om syster läser det här…men det måste ut. Kroppen skakar av ilska och ledsenhet. Sätter jag mig på tvären? Det är möjligt men jag har varit tydlig med att jag har haft behov av det här hela tiden. Jag vill inte ta bort möjligheten från henne men kanske att hon kan ta ledigt innan och se till att göra det tidigare? Begär jag verkligen för mycket? Jag vet att det är ett sorgearbete för henne också.
Stod och tvättade håret nyss och tänkte på dig och din situation. Så här tänker jag.
Om din syrra från början tyckte det var okej att du röjde i lägenheten så kan hon väl rimligen inte ha något problem med att du är där själv?
Därför tycker jag att du håller dig till din egen plan, som dessutom tillkom pga av det hon sa. Om hon nu ändrar sig så får hon se till att anpassa sig till den.
Om du åker ner tidigare och börjar röja så kan du ju börja med sån’t som är ointressant för henne, tex kläder och linne. Du kan ju ställa i sopsäckar så kan hon ju rota igenom dem om hon skulle vara intresserad.
Eftersom du känner att du vill gå igenom och fixa saker där så tycker jag du ska göra det. Det är en form av avslut det också. Men ändrar du dig och bara tar dina minnessaker och lejer bort resten (hur man nu gör det) så är det också okej. Och att leja bort kanske hon kan göra?
Och du behöver inte skämmas för fem sekunder för vad du skrivit om henne här på bloggen, även om hon skulle läsa så är det ju faktiskt såhär du tycker. Du är inte elak eller så, ni har bara olika uppfattning om saker och ting.
Blev så rörd över att någon som jag inte träffat i verkliga livet tänker på min situation när hon tvättar håret. Då inser jag styrkan i bloggandet!
Jag tänker skita i om hon har några synpunkter om jag varit i lägenheten innan henne. Jag vill inte vara där samtidigt som henne och nu har även hon gjort klart att hon vill vara där själv. Hon vill att lägenheten skall vara orörd och min ”hämd” blir att vara så tillmötesgående jag kan så att hon inte kan klandra någon annan än sig själv till slut. Jag funderade också på att tömma saker i sopsäckar men att inte ta det ur lägenheten men nu känner jag att det inte är värt det. Ingenting är värt det. Jag tar min sorg efteråt, när jag kan få ha den ifred och på mitt sätt.
Nu har jag förstått att det kommer att lukta fruktansvärt i lägenheten så jag får nog vara glad om jag över huvud taget står ut att vara där en stund för att gå igenom sakerna. Röjningen har jag lämnat över till hyresvärden nu. Jag är arg och ledsen för att hon inte möter mig på halva vägen utan ser sina behov som det enda rätta. Att hon har den rätten. Att hon tar bort min önskan och mitt behov det spelar ingen roll för henne. Jag försöker skaka av mig det hela och bara inse att det är hon som har problem.
Idag kände jag också att jag skiter i om hon läser min blogg och förstår att jag är jag. Jag menar varenda ord.
Det där låter bra, det låter starkt och att du gör det du vill och inte ställer till med bekymmer för dig själv genom att vika dig.
Lukten är ganska vidrig. Min pappa hade legat i kanske 5 dagar, mitt i sommaren, och det kändes. Så det är bra att du inte tänker städa. Munskydd kanske kan vara något när du ska gå in?
Och visst är det häftigt hur bloggandet kliver in i den analoga verkligheten också.
Ja, det är häftigt att bloggande kliver in i den analoga verkligheten!
Munskydd blev det inte, jag tänkte på det men trodde inte att det skulle ta bort någon lukt. Det blev tigerbalsam isället. Städning blev det inte, bara röjning.
Vad skulle hon kunna göra om hon läste det här? Det finns ingenting hon kan göra mot dej som skulle vara en förlust. Vad skulle det vara?
Och det här med att rensa ut, är det att skydda din pappa som du gör det? Varför är det så viktigt? Själva grovgörat menar jag.
Det skulle vara att hon fortsätter och läser utan att säga något. Att hon får veta andra saker om mig som jag verkligen inte vill att hon skall veta. Att hon läser ett inlägg där jag ifrågasatte mamma och att hon utnyttjar det. Får dölja det helt enkelt. För övrigt står jag för varenda ord gällande henne.
Städa släppte jag för länge sedan. Röja har nog med att göra att jag vill inte att främmande människor tömmer pappas lägenhet. Visa att han var ensam och inte hade några anhöriga som brydde sig. För det är ju inte riktigt, riktigt sant. Jag brydde mig men det fungerade inte som det var och jag avstod kontakten för att det gjorde för ont. Under tiden tappade jag det mesta av mina känslor för honom men han var ändå min pappa. Sedan vill jag inte vara en belastning, jag vill ta mitt ansvar. Varför skall samhället/hyresvärden ta kostnader när jag kan fixa det hela. Idag har jag dock insett att det kommer att lukta så fruktansvärt i lägenheten att jag aldrig skulle kunna stå ut att göra hela jobbet med röjning. Även jag kan ändra mig, hahaha. Det känns riktigt jobbigt att gå in men jag tror att jag skulle gräma ihjäl mig om jag lät bli helt. Det känns inte jobbigt längre att inte få göra jobbet, däremot känns det jobbigt att hon lät sina behov gå före och att hon utan reson gjorde att jag fick anpassa mig till hennes tidplan. Den själviskheten förlåter jag inte men försöket att ta bort min möjlighet till sorg har trots allt inte gjort någon skada.
Jag förstår, det vore som sagt förödande, du vill ju bara ösa ur dej ibland och jag vet precis hur hon skulle kunna använda det.
När jag kommit på ett bättre namn blir det flytt men det står stilla just nu.
Jag fick två tankar direkt när jag läste detta. Först började hjärnan fundera på hur jag skulle kunna fixa till det så att jag kunde ha dina barn de dagar ni behöver. Min andra tanke var att tro fan att du inte känner dig fri med bloggen om du ska behöva vara rädd för att din syster läser i den. Men samtidigt, vad ska hon göra?
Både när det gäller förra inlägget och detta så förstår jag egentligen inte så mkt. Jag vet inte riktigt hur såna här saker går till eftersom mina syskon skötte det mesta. En gång var jag som sagt med dem och övriga gånger fick jag skicka ett intyg med min underskrift på att olika saker var okej. Min pappa hade ju inga pengar heller och enbart skit i lägenheten. Kommer dock inte ihåg riktigt hur det gick till. Har för mig att det fanns nån allmän försäkring som stod för själva begravningen men det täckte inte kostnaden för en gravsten.
Ni skulle inte kunna kontakta nån auktionsfirma eller nåt för de kommer ju faktiskt och tar allt och de brukar väl även packa ihop det. Alla auktionsfirmor är ju inte enbart ute efter värdefulla saker. I så fall blir det bara en mindre röjning efteråt och städningen då förstås. Det hela förvärras så klart om han bodde långt ifrån dig och enligt inläggen så tolkar jag det som att han bodde nånstans där din mamma bor. Och jag menar det faktiskt att jag kan passa dina barn om det behövs. Går alltid att fixa till praktiskt på nåt sätt.
Du har ett hjärta av guld! Nu löser det sig med att mamma kan ta barnen, även i helgen om det behövs men P fyller år på lördag och jag väljer honom framför att gå in i lägenheten. Ditt erbjudande värmer ända in i benmärgen.
Om jag bara byter ut IaFia så är risken mycket mindre att hon hittar hit. Det jag skriver om henne står jag för. Däremot vill jag inte att hon skall nå mitt innersta.
Jag har kontaktat Myrorna och några auktionsfirmor. Myrorna tar bara det som de tror de kan sälja och allt skall vara genomgånget innan. Då försvinner vitsen så jag tackade nej. Har inte fått napp på annat håll än och jag tror inte att det är någon bra idé i nuläget då det skall vara en vidrig stank i lägenheten. Hyresvärden får helt enkelt röja, den kontakten som jag har har sagt att det är ok. Eftersom det luktar så illa lättar det mitt samvete att jag inte kan ta hand om det hela. Så jag låter det helt enkelt bero nu.
Ja tro mig att det stinker enormt. En stank som jag fortfarande kan känna fast det nu gått 9 år. Idag kan jag faktiskt känna att jag inte hade missat något om jag inte hade gått in i min pappas lägenhet. Nu hade ju min pappa legat i nästan 2 månader men jag kan tänka mig att det stinker lika illa även om dem inte legat så länge. Jag tog med mig en ljusslinga hem, men jag blev tvungen att slänga den till slut pga stanken. Behöll den i en påse i ett par år och hade den till och med utomhus, men inget hjälpte. Ryser av tanken ska du veta och då hade de ändå redan rivit upp hela golvet och tapeter när jag var där inne. Försök ta med nåt du kan sätta för näsan för annars lär du känna stanken länge.
Usch, det lät verkligen inte kul!
Det var inte så himla farligt trots allt i pappas lägenhet. Det luktade inte jordgubb men med lite tigerbalsam under näsan var det uthärdligt. Jag är rädd att känna igen lukterna och få någon form av ångest men det har gått bra hittills.