Förra helgen, del 3

Jag skulle ta hand om kontakten med begravningsbyrån men fick innan förra helgen ett meddelande från syrran om tidpunkten då begravningen var. Hon måste bara förstöra det som är viktigt för mig. Hennes svar var att det var fullt naturligt att göra så då de var spindeln i nätet och hade beröringspunkter på flera plan. Skitsnack, det betydde något för mig. Hon måste tala om att det är hon som bestämmer. Det vi kom överens om att syster skulle göra vara en dödsboanmälan samt söka bidrag till begravningen. Hon skrev senare att hon skulle ta hand om ekonomin men jag har bara svarat henne att hon tar en del av ekonomin, en del gör jag. Kommunikationen är urusel och vi mailar nu bara om direkta saker om begravningen. Vi hittade ett “Vita arkivet” från november 1997 där pappa avsade sig annons, fika efter akten, sång och kistblommor. Det dokumentet hade hon inte tagit med sig. Det kändes skönt. Vi var överens om att vi måste respektera hans önskan även om jag tror att han skrivit det i en stund av vemod och bitterhet.

Jag känner ett hat mot min syster men jag vet också att livet är så kort och att hat bara är slöseri med energi och att jag blir den stora förloraren om jag låter det här komma åt mig. Jag försöker att inte bemöta hennes påhopp (vilket får henne att gå i taket och komma med fler påhopp) och försöker se ett slut på det här. Efter det behöver jag inte ha med henne att göra, hon återgår till sitt liv och jag till mitt. Vi har kommit överens om ett datum för urnsättning också så det finns ett slut på det här trots allt. Hon mailar inte längre elakheter så jag känner att jag kan andas och få utrymme igen. Det är inte över förräns begravning, urnsättning och dödsboanmälan är helt klart men just nu är det lugnt.