Ont « Viktproblem – Vägen tillbaka

Flöden:: Inlägg; Kommentarer

Ont

18 april 2010 av Maja

Det svider i halsen, jag har ont i huvudet och jag känner av näsan. Inga bra tecken eller hur… Vill inte, vill inte, vill INTE bli sjuk nu.

Like this:

Bli först att gilla denna post.

Postat i Övrigt | 2 kommentarer

2 svar

den 18 april 2010 den 12:36 | Svara Maj Korner

Du kommer inte bli sjuk, det där är en fysisk reaktion på psykisk jobbighet. Tror jag.

Har läst alla inläggen och det känns som att du är stark, gör det du vill och behöver och står upp mot din syrra. Du är så klar över på vilka sätt hon kan komma åt dig och de vägarna sätter du ett tydligt stopp på. Det är väldigt strongt och du kommer gå stärkt ur det här. Efter ett tag, när allt har hunnit ikapp, blivit tänkt på och lagt sig.

För på något sätt är det är en dubbel sorg för dig. Sorgen över din pappa och sorgen över din syrra. Men båda får ett slut det ena genom att du har bestämt dig för att din syrra inte får lov att göra dig illa mer och det andra är urnsättningen är över.

Sen lyser din hederlighet igenom väldigt tydligt. Både i ditt agerande när det gäller sakerna och framförallt att du såg till att din mamma inte behövde välja sida. Det är även det väldigt starkt gjort.

Och en bra man har du också, uppenbart. Hans födelsedag var nog viktigare för dig, än för honom. Det kommer fler.
- den 18 april 2010 den 13:05 | Svara IaFia
  
  Ja, så kanske det är. Det kanske bara försvinner av sig själv om jag har tur…
  
  Det har varit en lång väg till dit jag är. Att inte gå igång på saker är tufft och det tär men jag vill verkligen inte ställa upp på mer pajkastning. Ja, det är nog en sorg även det här med syrran. Önskade så att inte varenda relation i den här släkten var knäpp.
  
  Fick lite dåligt samvete när du skrev att jag var hederlig när mamma inte skall behöva välja sida. Det är inte riktigt frivilligt faktiskt… Jag har varit mamma till min mamma i många lägen och framför allt när min syster betett sig dumt mot henne. Jag förväntade mig nog att hon skulle finnas för mig när jag råkar ut för samma sak. Hon lider och vågar inte ta ställning. Jag blev arg på henne en dag för jag tycker att hon sätter i mig i konstiga situationer hela tiden. Det är lättare att jag blir sur för något eftersom hon vet att vi har en bra relation än att hon går emot min syster som då säger dumma saker, ställer till scener och i värsta fall hotar med att mamma inte skall få träffa barnbarnen. När hon nu inte finns där för mig känner jag att hon inte heller skall behöva lyssna på det som sker. Jag vill inte vara den som skvallrar och försöker få det att bli dåligt dom emellan. Det sista inser jag att det kan min syster klara av själv. Det är tufft och jag klarar det inte hela tiden. Det pyser över. Fast mamma frågade maken när vi var nere hur det var och då sa han att syrran var helt knäpp i huvudet. Hahaha, det var första gången han var helt rak med det men det kändes väldigt skönt.
  
  Ja, jag har en toppenman <3 Måste försöka visa att jag tycker det också…